Att tänka på ett annat sätt.
Det här med intelligens är alltid en het fråga. Jag och min vän Matilda har pratat mycket om detta och både hon och jag tycker det är kul att nörda in på saker. Vi är så otroligt lika hon och jag och hon är en av få som alltid vet vad jag menar och hur mina tankar går. Vi har också en syn på omvärlden som vi har upptäckt skiljer sig en hel del från hur andra uppfattar den.
Matilda snubblade bland annat över en artikel som verkligen beskrev både henne och mig. Vi kände så otroligt väl igen oss.
Artikeln handlade om hur människor med ett iq över medel betraktar sin omvärld.
Jag har alltid vetat om att jag är snabb i tanken och att jag har otroligt lätt för att inhämta kunskaper. Däremot kan jag erkänna att jag ibland blir lite lat när jag inte tycker det är stimulerande nog.
Jag älskar att spekulera i saker som rymden och kvantfysik. Att diskutera strängteorin är en favorit. Jag kan ligga vaken på natten och fundera på var kroppens energi tar vägen när man dör eftersom energi inte kan förstöras. Jag kan fundera på vad som kan leva i Marianergraven och lösa matematiska problem innan jag somnar.
Så har det alltid varit. Nåväl, både jag och Matilda beslöt oss för att kolla upp var i iqskalan vi befann oss och genom olika tester, bla mensas tester, fann vi att vi båda ligger på en iq runt 140. Inte konstigt att vi är precis likadana.
Medelvärdet Sverige ligger på 101 så man får vara nöjd med resultatet.
Jag kan ju ofta inte förstå varför folk tar sån tid på sig att lösa problem och hur de inte kan se lösningarna med en gång utan problemen ska ältas under lång tid. Jag har löst dem direkt. Jag hatar när folk pratar om och pratar om utan att komma till en lösning.
Jag blir lätt uttråkad och behöver ha nya utmaningar hela tiden. Jag behöver stimulerande samtal för att må bra. Får jag inte det blir jag ofta på dåligt humör.
Vad är dina tankar om iq? Finns det olika sorters intelligens?